jenniofer

det har verkligen gått en vecka sedan du lämnade oss.. denna veckan har gått jättefort i mitt vanliga liv, men samtidigt har de stått still. mitt liv med dig har helt pausats, står helt still.
det går inte en sekund hjärtat utan att du passerar mina tankar. jag tänker på dig och din familj hur mycket som helst.

det känns så overkligt, kan detta verkligen vara sant?! känns som jag faller ner i ett bottenlöst hål. vart är du? blir helt förkrossad när jag tänker på att jag aldrig någonsin kommer kunna prata med dig, kunna krama dig.
sen tänker jag; men detta har ju inte ens hänt. det kan inte ha hänt.
det går bara inte in, det finns bara inte.

jag saknar dig mitt hjärta!