jenniofer

nu har jag fått en knäpp igen. hatar att motivationen är i bott.. men samtidigt finns den där, den är bara inte lika stark som innan. måste hitta tillbaka. ska i alla fall börja med maten, den måste bli bättre igen. för femtioelfte gången. hatar men samtidigt älskar jag att de snart är jul. får ångest över att jag vet att jag kommer käka massvis med gött så som julgodis, bröd och skinka.. hatar att jag får ångest.

varje morgon vaknar jag upp med en jobbig känsla i magen. magen känns full, jag känner mig tjock. men de är jag ju inte, inte på långa vägar. men dumma hjärna, varför intalar du mig att det är så? och mina lår. nä jag pallar inte. pallar inte att dom ser ut så, vill ha dom fasta och stenhårda så dom nästan ser äckligt tränade ut, självklart vill jag ha dem slankare också. och mina vader behöver sig några omgångar till allt för att också bli slankare. magen behöver sig ett ryck, detsamma med höfterna och armarna skulle inte skada..

hade planerat in en pw imorgon bitti med jukon men jag känner mig mera tvingad att springa till gymmet så jag kan räkna mina kalorier.. men jag vet ju vad jag i stort sett spyr på crossen för att det är så långtråkigt! även fast jag tycker det är himla gött efteråt.. nä vi får se hur jag känner imorgon bitti för jobbet kallar vid kl 9 så jag måste ju hinna till de med.

shit, önskar verkligen att ångesten inte kom ikapp och att sötsuget inte fanns. blir att kämpa emot och äta rikligt med frukt (dock blir de ju mycket fruktsocker då.) och det får nog även bli mycket grönsaker så som morötter!! mums. sen har jag även kommit fram till att hur mycket jag än skulle kunna hata min kropp så skulle jag aldrig kunna få anorexia för jag älskar verkligen mat! och bullemi skulle inte fungera heller för jag skulle aldrig gå och spy helt frivilligt eftersom jag inte ens vill spy om de är maginfluensa. och så många nätter (när jag var mindre) som jag har legat uppe och typ bett om att jag inte skulle behöva spy på natten.
och såklart kan jag säga 'check' vid: japp hypokondriker har jag allt varit.

något jag också haft problem med som också som tur är har gått över med åren är tvångstankar. de mesta jag hade tvång med var hur många gånger jag nuddade något. det var alltid tvunget att vara jämvikt för både händer och fötter, så hade jag råkat snudda något med pekfingret var andra pekfingret tvunget att snudda där med och verkligen inte för hårt för då blev de ju ojämt igen och de fick bli ett nudd till var med vardera finger. Likadant var de med fötterna (kan känna av de ibland fortfarande) när jag tex gick över ett övergångsställe och nudda de vita linjerna ojämn/inte lika mycket med varje fot.
det är verkligen konstigt vad man kan få för sig och hur man kan känna.

och väldigt konstigt hur detta inlägget artade sig. börjar med träning och slutar med hypokondri och tvångstankar. låter bra! nästa steg är träningsnarkoman! lovar att 'check'a' de när jag kan!


pusstja!