20120605 - älskade fina ängel

jag tror på ödet, det har jag alltid gjort. det har på ett konstigt sätt alltid känts så himla rätt för mig. jag har liksom alltid känt att jag varit tvungen att tro på något. och ödet har legat bäst hos mig.
men jag hatar ödet, hatar de. för att tänka: ja det var väl så här det skulle vara.
som jag så många gånger förut tänkt, det är ju inte samma känsla bakom dessa orden i mitt huvud denna gången. för denna gången var det INTE så här det skulle vara.

jag fattar noll. helt fucking blank.

grejen är ju att detta inte går in. tänker på dig JÄMT. verkligen jämt. inte bara för att detta hänt utan för att du ÄR min bästa vän och för att jag alltid har dig i mina tankar. för att jag längtade tills du var klar med london och kunde leva en sväng med mig igen. för att du är en av mina käraste. för att du är en av de finaste människor jag någonsin stött på. för att våra minnen är bäst. för att jag älskar dig. för att i stort sett allt jag gjort har jag gjort med dig.
jag har verkligen gjort i stort sett allt med dig. jag pratar om dig jämt. pratar jag inte om dig så säger någon annan något och jag flikar in och säger: 'ja men de gjorde jag och kajsa då och då.' , 'den senapen åt jag första gången på sommarland med kajsa', 'ja men hallå, de gjorde kajsa och jag jämt.'

ger er en gammal bild men jag minns exakt var och vad vi skulle göra.

 

puss min fina, vi ses när tiden är vår! <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0