fuck denna dagen!

jävla skit, fan. jag saknar dig!!
ditt skratt
dina galna upptåg
dina knasiga kommentarer
dina kramar
ditt sätt att vara, bry sig
ditt sätt att alltid finnas där
ditt.. ja allt! jag saknar allt med dig! precis allt. åh Kajsa! vafan

detta är så jävla fel, hur kan detta ens vara sant?!

ställer mig frågan HELA tiden. jag vet ju vad som hänt men min kropp liksom stänger ner.
samtidigt som jag vet att detta är de som hänt så fattar jag samtidigt inte ett jävla skit!

min fina, jag älskar dig <3

nej, åh <3

hittade en mobil igår med minneskort, hittade en supermakt bild på dig hjärtat! letar bara efter min lilla andra mobil där de antagligen finns fler fina bilder!!
längtar så tills vi får vårt internet så jag kan lägga ut bilder från datorn med!

fina fina fina du!
paradise spelas högt i mina lurar raring!
saknar dig!

idag är det en hel jäkla månad sen du lämnade oss. Det känns för jävligt rent ut sagt!!
har en fin bild på dig som bakgrundsbild på mobilen så varje gång jag kikar på den så står du där så fint. jag kan sitta och kolla på den i flera timmar bara för att få se dig. detta känns så overkligt, så fruktansvärt sjukt.

When she was just a girl
She expected the world
But it flew away from her reach so
She ran away in her sleep
and dreamed of
Para-para-paradise, Para-para-paradise, Para-para-paradise
Every time she closed her eyes

When she was just a girl
She expected the world
But it flew away from her reach
and the bullets catch in her teeth
Life goes on, it gets so heavy
The wheel breaks the butterfly
Every tear a waterfall
In the night the stormy night she'll close her eyes
In the night the stormy night away she'd fly

and dreams of
{ From: http://www.elyrics.net/read/c/coldplay-lyrics/paradise-lyrics.html }
Para-para-paradise
Para-para-paradise
Para-para-paradise

Oh oh oh oh oh oh-oh-oh
She'd dream of
Para-para-paradise
Para-para-paradise
Para-para-paradise
Oh oh oh oh oh oh-oh-oh-oh

lalalalalalalalalalala
And so lying underneath those stormy skies
She'd say, "oh, ohohohoh I know the sun must set to rise"

This could be
Para-para-paradise
Para-para-paradise
Para-para-paradise
Oh oh oh oh oh oh-oh-oh
This could be
Para-para-paradise
Para-para-paradise
This could be
Para-para-paradise
Oh oh oh oh oh oh-oh-oh-oh

Coldplay - Paradise

det har varit en tuff dag idag. mycket tårar men med mycket skratt och fina minnen. galna minnen.

jag hörde bara en snabbversion om ett galet minne med Kajsa som Madde nämnde men jag tänkte även ta de här då jag var med och minns det lagom bra. det är inte direkt långt, jag vet inte vilket år och det är knasigt. för Kajsa är knasig, min fina tjeja!
det var kullenfestivalen för några x antal år sen. jag möter upp Kajsa på katedral och Madeleine är också där. Kajsa har cyklat dit med sin grå sprayade cykel (som Albin fixat åt henne) och har till sin stora fasa glömt cykel låset hemma. och eftersom hon helt enkelt inte orkar cykla hem och hämta låset så väljer hon att kasta in cykeln i en busken.
Ja men de klart, då tror ju alla att den är trasig, redan snodd så då kanske ingen tar den. Kajsa försökte gömma den lite mera och tänkte jo men varför inte. Detta blir perfekt, dags för en härlig kväll.
kvällen går och det är dags att hämta upp cykeln ur busken, väl vid busken ser Kajsa att cykeln är borta! vad tusan, helt spårlöst borta. Kajsa är trött, sur och lite ledsen för att hon inte längre har någon cykel. de knallar hemåt.

nu är minnet lite svagt så jag vet inte hur många dagar senare men inte allt för många i alla fall. jag cyklar genom stan, bort mot biografen och vad ser jag ståendes mot ett träd, jo KAJSAS CYKEL. (ska bara nu berätta att jag blivit av med mina cyklar 3 gånger och då aldrig hittat dem) jag ringer Kajsa som säger till Peter att hämta den. ;b
Tur tjejen nr 1 när det gäller saker! jag vet inte många gånger som hon fått tillbaka de hon tappat bort/glömt.

puss min fina! sov sött, vi ses i drömmarnas värld i natt mitt hjärta <3

idag har vi varit och sagt hejdå till dig min ängel. kyrkan var jobbig men det var så himla fint. blommorna, din kista, ja allt helt enkelt. hur ljuset låg in i kyrkan, allt var rätt på ett så fruktansvärt fel sätt.
det var jätte mycket folk där och tog farväl av dig, det bevisar att du har berört så himla mycket olika människor genom att vara du! ditt underbara du! vi satt förresten på rad 16. ditt fotbolls/lycko nummer hjärtat <3

efter kyrkan så var det minnesfest ute på flämslätt. det var mat i din smak, detsamma med efterrätten. såklart så var det kladdkaka! samtidigt som vi åt, och minglade så blev det även bildspel på dig och alla dina bilder. Ett bildspel från Kajsas moster och en fin sång av Madeleine.

nu är vi hemma efter en heldag. och det är dags att göra i ordning allt för kalaset i morgon. Erik har fyllt fina smörgåstårtor och jag har gjort kladdkakor!! Hör ni, kladdkakor!

puss min fina <3

nu ska ni få höra om något galet!

detta hände när vi var i Italien på ett träningsläger! Våra härliga tränare hade en dag bestämt att vi alla, efter all träning, skulle ta oss en vandringsfärd upp på berget som låg i närheten av vårat hotel. så vi började vandra mot de, och eftersom vi inte riktigt visste hur vi skulle komma uppåt så gick vi bara rätt fram och tillslut efter en stund så kom vi fram till en stig som klättrade uppåt på berget (SE BILD NEDAN)
jag och Kajsa som inte var i täten var bland de sista i klungan att börja vandra uppåt på denna stigen. ju längre upp vi kom desto mindre blev stigen, desto kladdigare blev stigen, och desto brantare blev det. vi stannade upp en sväng eftersom det var ett hinder för alla länge fram. och eftersom en av våra tränare filmade lite så spelade Kajsa in ett meddelande till den som skulle hitta de om det skulle vara så att vi inte skulle klara oss. Den Goa tjejen!!
medan vi stod där och väntade på att vi skulle röra oss uppåt så hör vi hur Anna och Stina ropar från längre upp:
Kajsaaaaaa, det finns jättemycket spindlar här uppe och dom är jättestora!!
och alla dom känner Kajsa Karlsson vet väl att spindlar inte riktigt är hennes grej så hon får panik och vill väl i stort sett vända ner men vi får henne på bättre tankar.
Vi får äntligen röra på oss och det stora hindret som har tagit tid för alla att ta sig upp för är en jättebrant backe som nu är SVINHAL eftersom alla som gått innan oss lerat upp den. vi kryper i stort sett upp för lerbacken och väl där uppe får Kajsa panik igen och bestämmer sig för att hon vill gå ner. hon ropar till Stefan (våran tränare) att hon vill vända och gå ner igen. Stefan kollar på mig och sedan tillbaka på Kajsa och säger med lugn röst;
du får vända och gå ner igen OM Jennifer hänger med dig ner.
Kajsa kollar på mig och jag säger till henne med osäker röst;
alltså helt seriöst vänder vi nu, då dör vi. vi kan verkligen inte klättra ner för denna backen. Det går bara inte!! jag vänder inte, aldrig!
jag övertalar som tur är Kajsa att vi ska fortsätta och det gör vi. det visar sig att det inte är så långt kvar som tur var.
väl uppe så är det första som möter oss en äldre dam och det slår oss; hur fan kom hon upp här?!?! det måste ju finnas någon mera väg. Och såklart att det finns.
det visar sig att vi såklart skulle vikt av in på en väg på vägen upp, innan vi börjat våran klättring. men den dagen fick vi oss en riktig tur.
kan ju även berätta att de tjejerna som höll täten inte alls tuckte att det var en jobbig klättring. Inte alls som vi som var sist i ledet och som trodde det skulle vara de sista vi hittade på vid vissa tillfällen. men oj vilken otroligt rolig resa vi hade, fruktansvärt underbar! klättringen är verkligen ett minne för livet!!

du och jag kajsa, du och jag
min söta!!

idag har varit en konstig dag känslomässigt men i övrigt en bra dag med finbesök av Jenny som är hemma från Gbg en sväng. vi åt grillspett och våfflor tills vi storknade, det var gott gott!

tillbaka till de känslomässiga. idag har varit en tom dag. känner mig tom inuti, när jag tänker på morgondagen så har jag inte känt någonting och det är HEMSKT. jag känner mig så känslokall och dum när jag inte känner någonting inut. men jag har kommit fram till att min hjärna antagligen stängt ner min kropp på dessa känslor för att spara på krafterna till imorgon. imorgon kommer bli en jobbig dag och det kommer bli ett rent helvete att ta sig igenom begravningen imorgon. men jag vet att den kommer att vara fin, såklart att den kommer vara fin!! den är ju om min favvotjej!! Min favorit, min Kajsis! åh hjärtat.

paniken kommer nu på kvällen, just för att timmarna mot begravningen går. fan! begravning alltså.. jag vet inte ens hur jag ska uttrycka hur jag känner just nu. skulle väl helst bara åka upp på ett berg och bara skrika så högt jag kan, sätta mig ner och gråta en stund. vem vet, kanske skulle jag behöva skrika lite till. och gråta många timmar till.

jag älskar dig du fina!

åh min fina. nu tar vi och lever vidare. kom tillbaka till oss och lev med oss. jag lovar, du behövs hos oss.

firar min dag idag. det är med blandade känslor. klart att jag måste leva vidare. men jag vill ju ha dig vid min sida!! always ju!

dessa senaste dagar har känts bra. dels för att det inte har slagit mig att det är sant. dagarna har flytit igenom med jobb och alla vardagligheter som finns.

vi kollade på blommor igår. då slår det mig att det verkligen är till dig blommorna ska. inte för att du fyllt år, inte för att jag bara vill överraska dig med en fin blombukett för att du är hemma från London. inget av dessa anledningar som jag så gärna skulle vilja kolla efter blommor till dig för. utan det är för den sista anledningen, som aldrig nämns.. som inte ska behöva göras i denna åldern men som ändå händer för mycket och för ofta av olika orsaker.

jag går och tänker på dig mycket, du flyger genom mina tankar natt som dag. drömmer fina drömmar, tänker fina tankar. jag längtar tills vi ses igen. jag tänker till en extra gång, kommer på att vi faktiskt aldrig kommer att ses igen i detta livet. JAG HATAR DET! HATAR DET!!!

When you cried, I'd wipe away all of your tears
When you'd scream, I'd fight away all of your fears
And I held your hand through all of these years
But you still have all of me

<3

my immortal - evanescence

bara tanken på att du inte finns bland oss länge får mig att falla i tårar

känslan av tomhet
av ensamhet

jag vet att jag inte är ensam.

ändå är det tomt, ensamt. jag vet nu hur det känns att känns sig ensam med fullt med människor omkring sig. det är hemskt.
sen tackar jag gudarna för att det finns dessa änglar kvar på jorden som får mig att känna mig mindre ensam. ni vet vilka ni när!!

detta är ofattbart.
dagen har verkligen varit i vågor. den har varit jättefin men samtidigt jobbig. den började dock dåligt imorses och det känns som att det blir ett sorgset avslut på denna dagen med. när tårarna bara rullar ner för kinderna utan att det går att hjälpa. utan att det går att sluta.

ingen person tror ju att man ska förlora sin bästa vän. vi är ju odödliga. det är vad man tror i alla fall. ingen tror att man vid 20 års ålder ska behöva säga adjö till en vän man haft i över halva sitt liv. det händer bara andra, aldrig mig. det ska inte behöva hända..

du är den vackraste. på både utsidan och insidan hjärtat!! jag saknar dig!!!

ps1; du är bäst.
ps2; jag får bara inte nog av denna bilden. den är så söt

uppdate;
varit i skara idag, fått prata ut. var rädd för att det skulle göra så fruktansvärt ont. Och ja, det gjorde jätte ont. Det blev tårar men det var ändå skönt och jag fick skratta åt alla fina och mysiga minnen! det går inte beskriva denna känslan helt enkelt!

idag kan vara dagen jag räds så mycket för. just för att allt kommer att bli så verkligt. jag vet att denna dagen skulle komma, men jag vill inget hellre än att den aldrig skulle komma. att detta aldrig hade hänt. känns fortfarande som en sjuk dröm men det börjar sakta sjunka in nu. det är så konstigt.. jag har ju känt dig sen vi var 10 år. det är ju halva våra liv. du kan ju inte bara vara borta..? frågan kommer alltid att finnas där, varför en 20-åring med så mycket framför sig och med så mycket gott i hjärtat ska behöva gå detta hemska öde tillmötes..

jag älskar dig hjärtat, det kommer jag alltid göra. du finns i mina tankar nu och för alltid. puss raring! <3

ett av mina favvo minnen här dåra, alla är favoriter på sitt sätt såklart!

men i alla fall!
detta utspelade sig i lidköping vid hjertbergs. jag vet inte om alla vet hur Kajsa blev när hon såg en stor idol, men hon blev helt till sig. Man kan dra liknelsen med tjejen i publiken som var helt galen i Johan Palm som var med i idol. ungefär så var Kajsa denna gången i Lidköping (lite mildare än 'idoltjejen' som tur är)
och nu till artisten. Min och Kajsas favvo Jimmy Jansson från Fame Factory. yes, där har ni de, våra idol. det var ju inte bara Jimmy som spelade den soliga dagen utan Johan Östberg och Pauline någonting. det var en grym spelning tyckte vi med massor med folk. sedan var det dags att ställa sig i kö för att då autograf. jag och Kajsa köpte ju såklart var sin stor plansch på Jimmy och Kajsa fick både kram, kort och autograf. hon var stolt och mycket glad. och av någon anledning så skulle hon rulla ihop planschen på Johans bänk.
Johan; ska jag rulla ihop den åt dig?
Kajsa: visst *ler mot honom*
Johan: ska jag skriva också?
Kajsa: NEJJJ!!!!!!
hon ser helt förskräckt ut, jag menar han kan ju inte skriva på Jimmys plansch liksom?!?!? det förstår ju varenda människa! eller?!
Kajsa är tyst några sekunder och säger sedan med en glad röst (hon tycker att hon kom på den bästa idéen någonsin, jag kan nu i efterskott hålla med henne. Hon var supersmart!!)
Kajsa: Du kan få skriva på baksidan om du vill?!
Johan ser lite nedslagen ut och skriver på baksidan.
Jag får som Kajsa. Kort, kram och autograf av Jimmy. sen gör jag de som jag så länge ångrade (just för att jag skämdes för de Kajsa precis gjorde) jag bad Johan skriva på min plansch. PÅ FRAMSIDAN... kul, haha.
Jag sa något i stil med; Du kan få skriva på min!
åh vad jag skämdes för henne i de tillfället men Kajsa hade en fin plansch med bara Jimmys autograf på framsidan medan jag hade båda.
hon var super smart den där tjejen alltså. älskade du <3

puss hjärtat!
vila i frid raring <3

var ute på en promenad med jukon ute i skogen förut.
då poppade såklart ett härligt minne med dig upp!
det var ju du, jag och Carin. vi skulle ta oss en springtur, en runda i spåret, i petersburg. det var den tiden att de fanns sjukt mycket blåbär, vart man än vände huvudet så lyste det blått av alla bär. vi skulle självklart plocka lite så vi hade lite färdkost under våran springtur. så vi plockade på oss, jag hade en ficka på magen så där plockade jag i massor (tröjan var mörkblå), Carin hade inga fickor så hon hoppade ner i buskarna om vartannat. Du hade ju på dig våran tegla tröja (den är röd) Och den plockade hon i massvis med blåbär. kan jag säga mera att vi var blå överallt?! haha. och du hade i stort sett förstört hela insidorna på de fickorna med blåbär. vad vi skrattade.
jag hade gärna gjort de igen, tusen gånger om, eller många fler gånger! om det hade gått!

känns helt fel. nej, nej, nej.

känner sorg. känner ilska. känner tomhet. känner kärlek. känner allt och ännu mera.

detta finns inte
hur tusan kan något sånt här hända
åh

min underbara ängel. du vackra! jag är så glad över att du gjort så mycket med ditt liv. att du hann med att uppleva så mycket som du faktiskt gjorde. Att du berörde så mycket människor!
ni ska få mera minnen med Kajsa snart. har massvis på lager kan jag tala om

men nu ska jag sova, vi ses i drömmarnas värld i natt mitt hjärta! jag saknar dig till tusen!

det har verkligen gått en vecka sedan du lämnade oss.. denna veckan har gått jättefort i mitt vanliga liv, men samtidigt har de stått still. mitt liv med dig har helt pausats, står helt still.
det går inte en sekund hjärtat utan att du passerar mina tankar. jag tänker på dig och din familj hur mycket som helst.

det känns så overkligt, kan detta verkligen vara sant?! känns som jag faller ner i ett bottenlöst hål. vart är du? blir helt förkrossad när jag tänker på att jag aldrig någonsin kommer kunna prata med dig, kunna krama dig.
sen tänker jag; men detta har ju inte ens hänt. det kan inte ha hänt.
det går bara inte in, det finns bara inte.

jag saknar dig mitt hjärta!

igår hade jag mig en bra dag för en gång skull. Idag känns också helt okej. tänkte dela med mig om ännu ett minne med Kajsa. detta är ett sjukt bra minne!

det var sommaren vi slutade 9:an, det var ju i stort sett dags för de sista som hela 91-laget skulle göra tillsammans. vi åkte till dana! Kajsa åkte med i min familjs bil som åkte ner sisådär en eller två dagar tidigare än alla andra. minns så väl att när vi skulle åka på färjan mot danmark så spelade vi 'Frida - Dunka mig gul & blå' så många gånger och vi diggade på himla bra! vi spelade många bra matcher tillsammans och vi gick ju faktiskt vidare till b-final där vi kom två. mycket tack vare våra fina fotbollskillar som stod och hejade på oss, retade de andra laget och fanns där för oss i skyfallet.
Det som var de roligaste var att jag, Kajsa, Carin och Camila var ute på kvällarna. kan ni tänka er; tränarens dotter som ska vara så duktig, men oj vad kul vi hade. Vi träffade ju på tre störtsköna killar som var så snälla. som vi var på disco med, som följde oss alla hem så vi kom hem säkert.
första kvällen vi träffade dessa killar satt vi och åt pizza med dem. vi kom väl hem vi ca 11 som de var sagt. visade sig att vi skulle vara i säng vid den tiden visst, så där mötte vi Peter utanför dörren jätte orolig och sur på oss. men lille Adrian som han så fint hette ursäktade att vi var sena och vi klarade oss bra undan. Det var även några norska killar som såklart flörtade som tusan med Kajsa, men hon ville ju inte ha dom! haha åh, lilla Kajsa!
vi kom ju även fram till att vi bodde på den tråkigaste skolan.. med bara svenska och norska killar. men de fick väl gå. fick lite kompisar ändå som man såg här och där.
på vägen hem skulle ju Kajsa åka med oss också såklart. Vi tog en sen färja så det var bar vi från laget där. hon var en ängel och fanns där för mig när jag hade de jobbigt den kvällen. hon tröstade mig så mycket hon kunde. min söta tjej! åh bästa vän!