jenniofer

känner mig tom, ledsen, konstig. plus mycket mera. ena stunden känns det okej. nästa storbölar jag, minuterna senare samlar jag mig.. funderar lite, kommer på varför jag är ledsen och blir ännu ledsnare. gråter en stund och vet sen inte vart jag ska ta vägen. detta är en sorgens dag för mig, kommer antagligen att vara de i många dagar, månader och år framöver. åh! om man ändå kunde spola tillbaka tiden, men nu är det så här... de där jäkla ödet, just nu skulle jag bara vilja köra upp de någonstans. ödet, ja ödet. fy tusan så orättvist!

i miss u, i always will